Öresunds Översättningsbyrå

  Poul och Kerstin Hansen, av Kammarkollegiet auktoriserade translatorer till respektive från danska 

Start

Målsætning

Specialiteter

Erfaring

Anbefalinger

Medlemsfor.

Kontakt os

 
 

 

Vores populære faktasider:

 

Specialordbøger

Unik oversigt over næsten alle svensk-danske ordbøger online (mere end 150 specialordbøger med over 300.000 opslagsord)

Sprogforbistring

Eksempler på sprogforbistring mellem dansk og svensk

Kulturforskelle

Beskrivelse af nogle klassiske kulturelle forskelle mellem danskere og svenskere

Online oversættelse

Gratis online oversættelse mellem dansk og svensk via InterTran (kun grovoversættelse)

 

Direkte links til vores svensk-danske online-ordbøger:

Bilteknik

Beklædning

Botaniske termer

Byggeteknik

EU-ord

Fuglenavne

Hverdagsord

Kemikalier

Kontormateriale

Landbrugsord

Levnedsmiddelord

Lystfiskerord

Medicin

Naturtypearter

Plantenavne

Socialordbog

Sproglige faldgruber

Svampe/laver

Svejseteknik

Ungdomssprog

Værktøj     

 

Klik her for søgefunktion til ordbøgerne

 

 

 
 
 
 
 
 
 

Danskars och svenskars syn på främlingar

 

Dansken, som så intensivt intresserar sig för och älskar hvad som ligger honom nära, alltså sitt eget, har en instinktiv motvilja mot främlingar, -- tvärtemot svenskens instinktiva beundran och sympati för allt som är honom främmande.

Denna danskens motvilja mot främlingar har under många århundraden varit speciellt riktad mot oss svenskar; mot oss har han hyst ett verkligt hat.

Nu har ju dansken fått oss att glömma vår historia, och så har han öfvertygat oss också om, att nu för tiden är allt gammalt groll försvunnet; ja, nu finns på jordklotet icke något folk, åt hvilket vi så tryggt kunna öfverlämna skötseln äfven af våra intressen, som åt danskarna.

Sanna förhållandet är naturligtvis äfven här, att dansken icke har nämnvärdt förändrats från fordom. Djupt hos massan af Danmarks folk lefver det gamla hatet kvar, och om det i någon mån mildrats hos den bildade klassen, så har det dock icke hunnit längre än att den allmännaste känslan nog ännu är en viss instinktiv motvilja.

Man läse blott de smärre danska tidningarna -- som aldrig komma till Sverige. Ja, understundom glömma äfven de större danska bladen den försiktighet, som de flesta af dem

anse sig skyldiga att i någon mån iakttaga. En och annan sätter sig till och med regelbundet öfver denna försiktighet, och svensken läser alltsammans och -- ser ingenting, såsom vanligt.

Ibland glömmer man sig alldeles, såsom på våren år 1900 samt år 1905. Vi äro öfvertygade, att om Danmark år 1520 haft en tidningspress, så skulle den uttryckt sig mot Sveriges folk ungefär såsom vid de nämnda båda tillfällena i våra dagar.

I allra bästa fall är dansken likgiltig för Sverige, hvilket bevisas af hans utomordentliga okunnighet om oss. Äfven detta framgår lätt af de danska tidningarna. Så godt som aldrig möter man i dessa några större, utredande artiklar om svenska förhållanden; allt som bestås är då och då någon kortfattad notis, -- ofta felaktig, och icke så sällan tendentiöst felaktig.

Nu skall man kanske säga: hvarför komma med allt detta? Ha vi svenskar några särskilda anspråk på att omfattas med välvilja af Danmarks folk?

På intet vis. Det är naturligtvis danskarnas fulla rätt att tänka om oss hvad de behaga.

Men saken är, att de i genomskinligt syfte söka förmå oss att tro, att deras »skandinavism» innebär ett oegennyttigt intresse för hela Nordens väl.

Och det måtte vi väl ändå ha rätt att undersöka, huruvida det är sant eller icke. Eller ha vi svenskar någon sorts skyldighet att alltid låta oss duperas?

Copyright © 2007, Öresunds Översättningsbyrå, webmaster Poul Hansen

 

 

 

   
 
   



 

 
     
 

Danskars och svenskars syn på främlingar

 

Dansken, som så intensivt intresserar sig för och älskar hvad som ligger honom nära, alltså sitt eget, har en instinktiv motvilja mot främlingar, -- tvärtemot svenskens instinktiva beundran och sympati för allt som är honom främmande.

Denna danskens motvilja mot främlingar har under många århundraden varit speciellt riktad mot oss svenskar; mot oss har han hyst ett verkligt hat.

Nu har ju dansken fått oss att glömma vår historia, och så har han öfvertygat oss också om, att nu för tiden är allt gammalt groll försvunnet; ja, nu finns på jordklotet icke något folk, åt hvilket vi så tryggt kunna öfverlämna skötseln äfven af våra intressen, som åt danskarna.

Sanna förhållandet är naturligtvis äfven här, att dansken icke har nämnvärdt förändrats från fordom. Djupt hos massan af Danmarks folk lefver det gamla hatet kvar, och om det i någon mån mildrats hos den bildade klassen, så har det dock icke hunnit längre än att den allmännaste känslan nog ännu är en viss instinktiv motvilja.

Man läse blott de smärre danska tidningarna -- som aldrig komma till Sverige. Ja, understundom glömma äfven de större danska bladen den försiktighet, som de flesta af dem

anse sig skyldiga att i någon mån iakttaga. En och annan sätter sig till och med regelbundet öfver denna försiktighet, och svensken läser alltsammans och -- ser ingenting, såsom vanligt.

Ibland glömmer man sig alldeles, såsom på våren år 1900 samt år 1905. Vi äro öfvertygade, att om Danmark år 1520 haft en tidningspress, så skulle den uttryckt sig mot Sveriges folk ungefär såsom vid de nämnda båda tillfällena i våra dagar.

I allra bästa fall är dansken likgiltig för Sverige, hvilket bevisas af hans utomordentliga okunnighet om oss. Äfven detta framgår lätt af de danska tidningarna. Så godt som aldrig möter man i dessa några större, utredande artiklar om svenska förhållanden; allt som bestås är då och då någon kortfattad notis, -- ofta felaktig, och icke så sällan tendentiöst felaktig.

Nu skall man kanske säga: hvarför komma med allt detta? Ha vi svenskar några särskilda anspråk på att omfattas med välvilja af Danmarks folk?

På intet vis. Det är naturligtvis danskarnas fulla rätt att tänka om oss hvad de behaga.

Men saken är, att de i genomskinligt syfte söka förmå oss att tro, att deras »skandinavism» innebär ett oegennyttigt intresse för hela Nordens väl.

Och det måtte vi väl ändå ha rätt att undersöka, huruvida det är sant eller icke. Eller ha vi svenskar någon sorts skyldighet att alltid låta oss duperas?

 

 

Sidan är utvecklad av Öresunds Översättningsbyrå – Auktoriserade translatorer till och från DANSKA

Till startsidan